Borås tingsrätt har friat de vuxna i målet som handlar om  andeutdrivningen på en flicka, som återges i  DN , SvD , GP.

/Tillägg 23.4 Domen överklagas GP DN/

Rätten anser att den enda bevisningen som finns är flickan.

De lägger också, som vanligt är i svenska domstolar all bevisning på ett barn.

Barnet får ensamt uppbära allt ansvar för att svenskt rättsväsende ska skipa rättvisa.

I ett tidigare inlägg om en 14 årig serbisk flicka valde rätten samma utgångspunkt.  Inlägg med dom se här

I ett annat åtal där två barn, syskon,  utsatts för övergrepp så räckte det inte ens med två barns berättelser

eftersom  det ansågs bla som en nackdel att syskonen talat med varandra om övergreppen. Inlägg med dom se här.

Det känns som att man  kan konstatera att när rätten har den utgångspunkten att ett barn ensam ska ta hela

 bevisbördan så letar de också särskilt noga efter för gärningsmännen förmildrande omständigheter.

En formulering som återges i media är följande:

Tingsrätten vill även avslutningsvis i detta fastslå att det inte torde vara straffbart att

uppträda på ett kränkande eller otrevligt sätt gentemot ett barn i familjen

Varför skriver rätten så här? Vad vill man ha sagt egentligen med det?

I domen från TR står också följande :

Av förhören med henne framgår också att hon, i vart fall sedan flytten till

familjehemmet, på internet letat upp och tittat på videoinspelningar (You Tube) från

olika religiösa sammankomster och, troligen, andeutdrivningar. Det framstår som

oklart i vilken utsträckning detta eventuellt påverkat hennes berättelser men bara

förekomsten av detta faktum gör att en viss försiktighet måste iakttas när det gäller

att bedöma hennes trovärdighet.

Man anser alltså att dels ska en tonåring idag inte göra som andra tonåringar, spendera tid på nätet.

dels att flickans sätt att söka information läggs henne till last.

Att ett barn som utsatts för någon typ av övergrepp försöker få grepp, förståelse och bekräftelse

om vad som hänt är inget  konstigt eller avvikande.

Ett övergrepp behöver bearbetas av ett barn på olika sätt. Det är snarare  normalt.

Ett sätt är att söka information om just det barnet utsatts för. Det är inget märkligt i sig.

Men rätten VÄLJER att lägga det till last för barnet.

Det är en värdering som grundar sig på okunskap om barn som utsätts för övergrepp.

Barn ringer till BRIS för att de vill ha  hjälp att förstå.

Inte för att de ska få idéer som de sedan illvilligt vill sprida.

I domslutet står också:

En annan sak som påverkar detta är att hon inte

berättat om händelserna förrän ganska lång tid efter det att dessa skall ha inträffat.

Att det dröjer innan ett barn känner sig tryggt nog att berätta är inget konstigt alls.

Det kan dröja 30 år i vissa fall, vissa berättar aldrig.

Det har inget med sanningshalten att göra.  

Rätten glömmer återigen att det är ett barn det handlar om.

Vidare:

När det gäller minderåriga torde dessa i allmänhet följa

sina föräldrars val av religion eller religionsutövning utan att detta kan anses som

ett straffbart utövande av makt eller tvång gentemot den minderårige.

Här handlar det om andeutdrivning av ett barn.

Vad menar rätten?

Är det ok att anse att vuxna är besatta? Att utöva våld och förtryck?

Är det då ok att göra det mot barn?

Det här resonemanget behöver utrönas mer än i en domstol.

Det kan upplevas som skrämmande att en svensk domstol anser att exorcism är att utöva  

religionsfrihet gentemot ett barn.

Det är just sådan här grumliga resonemang som skapar olika typer av motsättningar  i ett samhälle.

Det här kan komma att bli problem framöver.

Rätten reder inte ut detta ställningstagande på ett förtroendefullt sätt.

Rätten späder däremot  på  med en brasklapp, som snarare förvirrar mer:

Det kan också erinras om att utövandet av olika former av andeutdrivning eller

exorcism inte torde vara sällsynt varken inom frikyrkorörelsen i Sverige eller inom

den katolska kyrkan internationellt.

Om barnet skriver rätten:

Hennes berättelser har varit spontana, mycket inlevelserika

och i huvudsak likartade.

Och:

I huvudsak finner tingsrätten dock att /barnet/ lämnat en trovärdig

berättelse. Hon har emellertid inte för någon berättat om det hon skulle ha varit

utsatt för och inte heller har sådant iakttagits av någon utomstående

Återigen måste TR betona att ett barns svårigheter att tala om en omskakande upplevelse i en

familj  ska läggas barnet till last.

Inte de händelser hon har varit med om och att dessa kan vara traumatiserande i sig.

Flickan har också gått ner i vikt som en följd av att hon inte fått mat pga av sin "besatthet".

Det skriver rätten följande om:

...framgår också att /barnet/ under denna tid i vart fall inte haft ett för lågt

BMI utan inledningsvis varit överviktig.

Detta skulle  kunnat ses som ett indicie på att det flickan berättar är sant.

Istället väljer rätten att bortförklara det med att det är normalt och hon var ju överviktig.

Klart att hon vill banta, verkar rätten tro.

Borås tingsrätt söker snarare  i denna dom efter  för gärningspersonerna förmildrande omständigheter än att

verkligen gå till botten med vad som hänt.

De väljer istället för att se samband och  orsak - verkan,  att se olika händelser  isolerat från varandra.

Det här domslutet följer tyvärr samma mönster som tidigare: man lägger stort ansvar på ett barn,

man har dålig barnkunskap, man tolkar händelser som enskilda istället för sammanlagda.

Framför allt förstår man inte hur ett barn kan vara i  beroendeställning även efter att övergreppen avslutats.

Då hjälper det alltså  inte ens att hon anses trovärdig när hon väl berättar.

Det är tråkigt att barn har så lite rätt att bli hörda som barn och inte som små vuxna i svenskt rättsväsende.

.

Domens målnr:

B 212-12

 

noboytoy

17 april 2012 22:09

Ännu fler märkliga ställningstaganden från en tingsrätt. Om jag själv hade blivit utsatt för inbrott, våldtäkt eller misshandel, så hade det varit mycket troligt att jag hade sökt information på nätet angående misshandel/våldtäkt eller hur inbrottstjuvar går tillväga.

Om jag hade blivit utsatt för andeutdrivning, så hade jag definitivt velat söka info om detta, för att försöka förstå vad det är jag har varit med om. Flickans sökande efter information, torde snarare bekräfta att hon har varit utsatt än att, som Tingsrätten spekulerar i, hon skulle ha fabulerat alltihop.

Har föräldrarna och pastorerna själva sökt information om andeutdrivning mot barn? Kollades föräldrarnas internetvanor upp överhuvudtaget?

Rätten menar tydligen också att det är okej för föräldrar att fostra sina barn hur som helst? Om föräldrarna gillar andeutdrivning, så skall barnen underkasta sig detta? Föräldrar som tycker att aga är okej, skall få aga sina barn också..? Det skall inte vara straffbart..?

Eftersom jag inte har läst domen så undrar jag om det inte fanns mer medicinsk bevisning än ett ärr på armen på barnet? På nyheterna visades nämligen en bild som såg ut att vara en helt annan typ av skada?

Sveriges rättsväsende är skamfläck. Barn har ingen rättssäkerhet i vårt land när de utsätts för brott.

shedlight

17 april 2012 22:47

När det gäller brott mot barn måste man försöka lägga ett pussel med de fakta som finns.
Det gäller alla brott men särskilt när det är brott begångna mot barn för att de är i ett sådant extremt underläge. Speciellt utsatt blir barnet när det ska vittna mot anhöriga.

Det är viktigt att det blir rätt eftersom ett överklagande är svårare att få till stånd av hänsyn till barnet och barnets utveckling.
Det här domslutet är nästan hafsigt skrivet.
Förvånande.

Den här rätten verkar inte heller ha ansträngt sig för att, som jag skrivit i inlägget, lägga pusslet . Man för ett resonemang som lätt bortförklarar olika händelser.
Trots att de anser att flickan är trovärdig.

I botten finns naturligtvis åsikten att exorcism är religionsutövning. Är det vedertaget?
Och kan man i så fall anse det när det barn är inblandade?
Kan ett barn enligt svenskt rättsväsende anses vara besatt?
Det ligger en obehaglig underton i rättens resonemang.

 

Atmosphere girl

18 april 2012 00:48

Har du någon uppfattning om hur åklagaren har agerat och vad som framförts till målsägandes fördel innan en sådan här dom? Alltså, det är så oerhört svårt att förstå hur någon som dömer så här tänker och hur de kan frias. Rent gissningsvis tar väl åklagaren upp helt självklara saker som att det visst är fel att kränka sitt barn, att det inte alls minskar trovärdigheten om barnet har sökt info eller inte berättat på en gång? Talar de för helt döva öron, eller gör de inte sitt jobb? Jag påstår inte att åklagaren inte gör sitt jobb, men jag vill bara försöka förstå hur det går till. För när man läser de här utdragen känns det som att barnet inte haft någon på sin sida alls och blir totalt överkort. Hemskt.

http://theatmospheregirl.blogspot.com

shedlight

18 april 2012 09:43

Jag hoppas att åklagaren gjorde det.
Det som förvånar mig är att jag inte såg någon motargumentering i domen vare sig mot nättittandet eller mot att det dröjt innan hon berättade och lite annat ockå.

Jag undrar om åklagaren var beredd på detta resonemang från tingsrätten.

Flickans berättelse var bra och tydligt.
Men vi vet idag att inte ens det räcker.

När det gäller övergrepp på barn ska det helst vara filmat eller vittnen som sett det enligt HD:s vägledande dom från dec 2010.
Kanske påverkar det även här barnets rätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Även i år beslutade länstyrerelserna om licensjakt på varg utan någon egentligt grundlig analys och reflektion om varför. Överklagande av naturorganisationer till högsta juridiska instans ledde inte till någon förändring trots att domstolar int...

Idag nås vi av nyheten att Ecuadors ambassad tillåter att Assange förhörs om våldtäktsmisstankarna som funnits sedan 2010.    Men varför glömmer media bort vad som har hänt under dessa år? Hur Assange har utryckt sig? Hur en åklagare som inte ens...

Idag är det fem år sedan Anders Behring Breivik utförde sina välplanerade och fruktansvärda terrordåd.   Trots att det är en händelse som omtalats mycket i både Norge och Sverige så tycks den kontext som Breivik verkade i, inte ha analyseras. Han...

Den fasansfulla historien om lejonhannen Cecils död i Zimbabwe rullar nu över världen. Han sköts  med pilbåge och föst efter 40 TIMMAR efterföljande  sköts han ihäl med skjutvapen. Ett mer utstuderat djurplågeri är svårt att föreställa sig. Den nöjes...

Tänkte faktiskt försöka blogga lite i sommar men jag tänkte börja med en att reprisera ett tidigare inlägg och förändra det lite - från att handla om SD till att handla om SD-anhängare. Det är precis lika aktuellt idag som när det publicerades mars 2...