Två journalister, Maria Sveland och Katarina Wennstam,  har givit ut en bok där tio kvinnor skriver om sina skilsmässor.

 http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.713963--vill-starka-de-som-skilt-sig-

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.712825-malin-lernfelt-inte-sa-happy-for-barnen

/Tillägg 8 sep. Idag recenserar Nina Björk boken. En recension som skiljer sig.

Från de som synts tidigare.  Hon skriver bl annat:

"Den vilar på upptäckten att även om vi känner känslor var och en av oss i våra individuella kroppar är det känsloregister vi väljer ur inte individuellt. Det finns outtalade regler för hur vi ska känna i olika situationer. Till exempel att vi ska beklaga och inte välkomna en skilsmässa"

Hon visar att hon i alla fall, förstår vad boken egentligen handlar om.  /

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/happy-happy--en-bok-om-skilsmassor

Ursprungligt inlägg fortsätter:

Avsikten med boken är att visa att det inte behöver ses som ett misslyckande att ha genomgått en skilsmässa.

Utan att det snarare ska ses som en utveckling i livet.

Det är bra.

Det är bara några decennier sedan som att "ha skilt sig" var oerhört stigmatiserat.

Det sågs som som en skam att vara frånskild.

Man kallade kvinnorna, mammorna,  för det -  frånskilda.

Som om de var avstötta från en gemensam samhällskropp.

Naturligtvis överfördes denna skam till barnen; samhället stigmatiserade även  dem. Som om de, barnen,  var en del av samhällsskulden. Man tittade lite sorgset på dem.

Den ensamma mamman med de ensamma barnen.

Idag är det inte så.

Skilsmässa är vanligt förekommande.

Men fortfarande idag beskrivs skilsmässan som ett  misslyckande.

Därför är den här boken oerhört viktig med sitt budskap.

Även för barnen.

Men av någon anledning tillskrivs de båda journalisterna utsagor de aldrig sagt.

Som att barn blir lyckligare av skilsmässor.

Varför väljer krönikörer att misstolka avsikten med  boken så?

Vad ligger bakom det?

Är det för att man inte hittar något i boken att anmärka på , så då måste man hitta  på något?

Extra märkligt är det när  när GP- krönikören skriver

"Varenda unge vill (om de får välja) träffa både mamma och pappa varje dag."

Så generaliserande och lite klumpigt skrivet .

För det blir lite hånfullt mot de som far illa. Inklusive barn.

Konstigt att en norsk författare som skrivit tegelstenar om sitt livs kamp, höjs till skyarna när han skriver att han tänker sig bort från sitt äktenskap, till en 1800-tals mans frihet.

Då är det ok att vilja bort.

Är det för att han är man?

Är det en förklaring till att man nu skriver ner den här boken?

Skriven av kvinnor, om kvinnors frihetskänsla.

Sen finns ju den ogranskade organiserade mansrörelsen.

Med internationell bakgrund.

Med samma familjeagenda som  hos extrema religiösa fundamentalister.

De med antingen kristna eller muslimska förtecken; de  är i grunden precis lika patriarkala i sin uppbyggnad.

När man läser vad den kristne  konservatisten, KD politiker,  skriver i SvD så förstår man att tidningen  Kristdemokraten är omtyckt av den organiserade mansrörelsen i Sverige.

För där hyllas den allt som oftast.

Samma tankegods.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skilsmassor-ger-ett-svagare-samhalle_6438172.svd

Skilsmässor skapar ett svagare samhälle.

Svagare?  Vilket märkligt  ordval.

Svagare utifrån vems persektiv?

Den här artikeln andas unket förakt för den kvinnokamp som har givit kvinnan rätt till skilsmässa. En kamp som fortfarande förs i delar av världen där den rätten endast tillkommer mannen.

Det blir uppenbart vad kristna konservatister tycker, där de gör gemensam sak med den organiserade mansrörelssen:

Äktenskapet blir kontroll. Av kvinnan.

Oavsett hur äktenskapet är, hur ojämställt, hur mycket ansvar för hemmet och barnen kvinnan får ta ensam, och  i de fall  det förekommer misshandel och övergrepp mot kvinnan  - eller barnen - ,  så ska kvinnan ,  hustrun,  stanna.

Inte Happy Happy, utan  Force Force.

Och skulle kvinnan lämna hemmet för att undslippa  misshandel och övergrepp, så ska hon inte ha några kvinnojourer att söka sig till.

För de är av ondo.

Skulle det dessutom förekomma övergrepp mot barn så använder man den importerade kvasiteorin  PAS. 

Så det är en väl genomtänkt handlingsmanual. 

Men det verkar som om media är okunniga om den rörelse som vill förkväva kvinnan dess rättigheter,  på alla områden.

För  här går de olika krönikörerna i mansrörelsens ärende. 

Man kan ju  i alla fall hoppas att de vet om det.

För än så länge får de ju vara kvinnliga krönikörer. Mansrörelsens mål är ju att kvinnan ska var hemma och utöva  i sin "biologiska " roll som maka och mor och stå under mannens  "beskydd".

Naturligtvis svartmålas allt som de här två journalisterna står för.

Alla kvinnor ska skrämmas bort från denna "rabiata elitfeminism".

Som det kallas oupphörligen när kvinnors liv diskuteras ur någon frihetligt aspekt.

Och i SvD syns i kommenteringen att kvinnokonservatisterna är ute.

De som brukar kallas "läsarna".  Några exempel:

"Det finns dock slappa, omoraliska och reklamförgiftade föräldrar som separerar helt i onödan./ Det bästa för barnen är naturligvis kärnfamiljens väsen. Det sammanhållande kittet för ett välfungerande civiliserat samhälle."

"När par väljer skilsmässa för att sexet inte fungerar eller att känslorna inte var som för tio år sedan är egoistiskt och helt vidrigt mot barnen i relationen"

Lägg märke till uttrycket i den sista kommentaren, det är ett väl använt uttryck från mansrörelsen.

Dom älskar när någon "ryter till" och talar om hur det ska vara.

Eller egentligen  talar om hur det var, när män hade alla privilegier i behåll.