F d åklagare Rolf Hillegren replikerar  på Madeleine Leijonhufvuds debattartikel om samtyckeslagstiftning.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lag-om-samtycke-skulle-inte-falla-fler_6152193.svd

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lag-om-samtycke-kan-inte-vanta_6147831.svd

Hillegren har tidigare ansett att våldtäkter i nära relationer inte ska bedömas som våldtäkt utan att dessa ska bedömas mildare.  De ska anses vara som ett etikettsbrott. Att våldta  sin fru/sambo är som att stoppa kniven i mun. Att våldta sin fru i 30 år skulle kanske vara som att gå mot  röd gubbe?

Hillegren anser, följdriktigt, att en samtyckeslag är fel.

Vem skulle tro något annat.

Det visar ytterligt tydligt att det  handlar om värderingar. Inte om juridik.

Vid tidigare tillfälle när åklagare Hillegren visade sin kvinnosyn undersöktes bla City Åklagarekammares arbete , där han verkade  då. Det framkom då att de hade en mycket låg uppklarningsprocent när det gällde våldtäkter.

Hillegren ska alltså bedömas inte bara utifrån att han anser att  våldtäkt=etikettsbrott utan också att han var en utav de åklagare som inte drev våldtäktsutredningar särskilt bra.

Han verkar också ha någon sorts medeltida syn våldtäktsbegreppet.  Ett begrepp som från början betecknade att en man tog en annan mans kvinna, inte själva övergreppet i sig, kvinnan var ju en ägodel.

Men våldtäkt betyder något annat nu,  Hillegren. Vi lever inte på medeltiden.

Hur många Hillegrenare  har vi i rättsväsendet?

Hur många åklagare och domare har hans kvinnosyn och hans milda syn på våldtäktsbrottet?

Hur  många Hillegrenare har yttrat sig i remissinstanser?

Det är den tanken som oroar mest,  med den här repliken.

Inlägg om  Madeleine Leijonhufvuds debattartikel (+kommentarer)

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/05/08/5303543-varfor-ar-natmannen-sa-radda/

I en debattartikel  skriver Madeleine Leijonhufvud om att en lag om samtycke vid sexuellt umgänge behöver införas och det skyndsamt.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lag-om-samtycke-kan-inte-vanta_6147831.svd

Det som en samtyckeslag  uttrycker är någonting som  måste vara självklart nämligen att: båda parter ska samtycka.

Kan man inte omfamna denna lag, så vem vet, då kanske man inte är mogen att ha sexuellt umgänge med någon överhuvudtaget.

Men samtyckeslag skrämmer en del, framför allt dessa nätkrafter, som alltid är mycket aktiva  och är emot alla kvinnors rättigheter - på alla områden.

Vad är det som skrämmer just här?

Vad är det som kan hända som blir så förskräckligt  om båda parter samtycker?

Det är att tolkningsföreträdet försvinner.

Plötsligt ställs allt på ända och världen blir upp och ner.

Klart de blir rädda.

Med nuvarande lagstiftning är partnern tillgänglig ända till denne sagt NEJ.

Med samtyckeslagstiftning blir partnern tillgänglig först när denne sagt JA.

Lagstiftningen är som alltid   könsneutral.

Så det borde ju inte vara något som skrämmer.

Alla gagnas ju.

Men just där ser man vilket kön som reagerar, vilket kön som upplever en förlust av tolkningsföreträdet.

Dessa nätmän.

De upplever förlorad makt.

Det, om något , visar att lagstiftningen verkligen  behövs. Skyndsamt.

Samma nätmän som alltid går ut och hävdar att kvinnor ljuger, att män blir oskyldigt anklagade, att kvinnor ångrar sig, att kvinnor bara vill ha skadestånd etc.  Hela tiden samma ordalydelser - om och om igen.

Statistik  - göre sig ej besvär.

Ständiga nyhetsnotiser i stort sett dagligen, om våldtäkt - spelar igen roll. 

Berättelser från offer -ingenting biter.

Böcker, rapporter,  utredningar - nej, hör inget, ser inget,

Det råder en "grekisk kvinnosyn" bland dessa svenska nätmän.

Skrämmande.

Klart de är rädda, det ska de vara.

För att den kvinnosyn de företräder är  skrämmande.

För precis som de antar själva, så är det just män och unga pojkar som kommer att påverkas i första hand.

Eftersom de, i praktiken, utifrån  tradition och föreställning har tolkningsföreträde idag.  

Kroppar är idag tillgängliga till kroppen sagt nej.

Men kroppar är inte tillgängliga av tradition  per automatik och det är det som samtyckeslagstiftning talar om.

Det är helt annan norm, än den hittills rådande.

Tyvärr vet vi att svenska domstolar har mycket att lära om offer- och förövarpsykologi.

För idag  rör det sig i praktiken  alldeles för ofta  om en lagstiftning som uttrycker att  kvinnor och kvinnors kroppar är tillgängliga i alla situationer utom de där tvång förekommer. Och hon är tillänglig tills hon genom motstånd visat att hon inte vill.

En samtyckesreglering innebär att kvinna/flickan inte är tillänglig förrän hon visat att hon vill.

Plötsligt läggs fokus på männens ansvar.

Inte bara att hela tiden lära tjejer att säga nej.

Samtyckeslagstiftning finns för övrigt redan i flera länder i EU och i andra länder.

Om våldtäktslagstiftningen i EU

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/04/19/5151392-valdtakt-i-eu-sa-ser-lagarna-ut/

Mer om våldtäkt och lagföring idag

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/02/12/4591543-bra-satta-fokus-pa-rattsvasendet-och-valdtaktsbrottet/

I en debattartikel skriver två advokater om  häktningsförfarandet, om stängda dörrar och om nämndemannasystemet.

http://www.dn.se/debatt/assanges-kritik-av-sverige-ar-riktig-pa-flera-punkter

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lapidus-instammer-i-assanges-kritik_6140677.svd

Inlägget är naturligtvis att betrakta som en partsinlaga.  

Det är dock en oroande tendens att rättvisa  oftare tycks handla om pengar idag. Vilket inte tas upp i artikeln.

Advokater tjänar pengar på friande domar. De framstår som kompetenta och lysande och kan därmed höja sin ersättning . Kanske är  tiden  i rampljuset mer viktig för vissa.  Det kan nog vara olika beroende på vem det handlar om. Lapidus är en person med en viss attityd, han syns som fjärde manliga bisittare på rad i Efterlyst. Han skriver hårdföra deckare.

Det här är en  aspekt som glöms bort i debattinlägget - förståeligt nog.

Det tas heller aldrig upp i media, där advokatsamfundet ständigt intervjuas. Att det handlar om en partsinlaga med ett ekonomiskt intresse.

Det är oroande att den ekonomiska aspekten tycks få större och större betydelse ju mer media ägnar sig åt olika rättsfall.

Ofta intervjuas försvarsadvokater på ett totalt okritiskt sätt medan motparten inte  har samma möjlighet att yttra sig av hänsyn till brottsoffret eller till rättsprocessen i övrigt.

Det hindrar oftast inte försvarare  från att synas i pressen.

Det är en hot mot rättsäkerheten, att media bara skildrar den ena sidan - den misstänktes - ståndpunkt i rättsfall.

Hur mycket påverkas media i sin tur av vissa" röststarka"s k  läsare?

Häktningstiden finns av utredningstekniska skäl och inte för att samhället vill ställa till det för den misstänkte.

Stängda dörrar är ett fenomen som blåses upp ibland som om rättssäkerheten  är hotad.  Men alla juridiska turer sker på samma sätt oavsett detta och domslutet är offentligt.

Men journalister får inte sitta med.  

Kanske kan det upplevas som negativt för de som vill kunna imponera med sitt "lysande" försvarsarbete.

Men domstolar ska först och främst ta hänsyn till att rättvisa kan skipas på ett rättsäkert sätt. Kan det vara till men för rättvisa med offentlighet , tex för bortsoffrets trygghet, så är det självklart att prioritera den aspekten.

Den som sätter sig in i ett brottsoffers situation kan nog förstå det.

 Men - advokaterna får då jobba i skymundan från det mediala strålkastarsljuset.

Debatten om nämndemännens varande eller ej,  är att förenkla rättsproblematiken.

I just sexualbrott är det tydligt att det är de enskilda personerna, nämndemännen såväl som domarens, värderingar och erfarenheter som avgör vilket utfall det blir.

Det går att se på att domslut kan bli väldigt olika i tingsrätt och hovrätt - åt båda hållen.

Det går inte att se något entydigt. Det handlar om slumpen.

Domare och nämndemän måste  ha mer kunskap: förövar-  och brottsoffer kunskap.

Och de måste kunna mer om barn och barns rättsäkerhet.

Speciella barndomstolar  är önskvärt eftersom det brister så idag.

Det har inget med nämndemannasystemet att göra utan är ett mycket större problem.

Däremot behövs en föryngring av nämndemannakåren för att bättre avspegla samhället.

Värderingsfrågor  måste komma fram i rampljuset.

Man kan inte döma i fall där man är jävig.  Det gäller både nämndemän och domare.

Det måste man veta i tex sexualbrottsrelaterade mål.

Att en sexköpande domare i HD dömer i sexbrottssrelaterade mål är tex jäv.

Men inget sådant resonemang förs.

Och återigen:  

Advokaterna i inlägget  glömmer att ta upp den viktiga frågan om rättsäkerhet går att köpas.

Det finns rättsorganisationer vars tjänster köps av rika pedofildömda män.

Deras offer har inte denna möjlighet.

Det är ett allvarligt rättsäkerhetsproblem.

Pengar ska inte styra rättssäkerheten.

Alla vill ha rättssäkra rättsprocesser, både för de misstänkta och brottsoffren. Dessa ska inte vara avhängiga v e m eller v i l k a som dömer eller hur mycket pengar den anklagde har på banken eller vem den misstänkte är.

Vi ska ha ett rättsväsende som är jämlikt  och demokratiskt och fritt från korruption.