Om en krogrunda som slutade med en våldtäktsanmälan.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.825244-goteborgspolis-atalas-for-valdtakt-av-kollega

http://www.dn.se/nyheter/sverige/polis-atalas-for-valdtakt-pa-kollega

Det rör sig här om två poliser,  där både offret och den misstänkte är poliser.

Den misstänkte hävdade först att det inte varit något sexuellt umgänge, men ändrade sig sedan

efter förhör och hävdade frivillighet.

Varför ändrade han sig?

Känns det igen förresten?

Till exempel från en välkänd före detta ordförande i IMF?

Vad är det som gör att det fortfarande läggs på offret att hon ska bevisa att detta är en våldtäkt?

Vad händer om den misstänkte ska bevisa att det inte var en våldtäkt?

För varför vill någon som haft en frivillig  upplevelse, om allt är ok, gå ut  i offentligheten och anmäla?

Vad är det för föreställningar som lever fortfarande om våldtäktsbrottet när den underliggande

meningen ligger som ett raster att det kanske var frivilligt?

Att offret av någon anledning har skäl att anmäla en "falsk" våldtäkt?

Och återigen varför ändrade sig i så fall den misstänkte om vad som har skett?

Varför sa han då inte från början att det var frivilligt, om det stämmer?

Vad fruktade han om han sa "sanningen"?

Läggs denna ändring i attityd den misstänkte till last?

Så som allt som talar mot offrets  berättelse alltid tungt läggs henne till last.

Mycket frågor i denna brottstyp.

Men här användes i alla fall inte ordet som brukar användas om kvinnor och barn:

det  påstådda brottet.

Det används nästan aldrig annars av media, bara när det rör sig om en våldtäkt, eller annat sexuellt övergrepp.

Det "påstådda" brottet. Då har media redan tagit ställning.

Som sagt, man får vara tacksam för att de inte använde det ordet här.

Det verkar som i den mediala skrivningen, som är en spegling av hur samhället ser ut, så har landet Sverige  inte kommit så mycket längre i grundsynen av hur våldtäktsbrottet ska beskrivas, än vad andra västländer har gjort.

Värt att tänka på, när de  värdekonservativa går på om ett statsfeministiskt styrt land.

Vi i Sverige tycks stå kvar i samma patriarkala cementerade värdegrund som vi alltid har gjort.

Lite fernissa har lagts på ytan möjligen.

Läs om våldtäktslagarna i EU:

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/04/19/5151392-valdtakt-i-eu-sa-ser-lagarna-ut/

Utdrag ur inlägget ovan:

"Trots att de nationella lagarna inte föreskriver det så finns samma företeelse över hela EU, nämligen att offer för våldtäkter betraktas som mindre trovärdiga än offer för några andra brott."

Eller om DSK och myterna om våldtäkt:

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/07/05/5756883-myterna-om-valdtakt-sprids-ogenerat-oppet/

Och allvarligt talat, när Polisfacket försvarar sexism som en företeelse hos poliser, hur ska
enskilda poliser då se att handlingar som har sin grund i en nedvärderande kvinnosyn är fel?

De tre som åtalats för att ha köpt och våldtagit en 14-årig serbisk flicka släpptes idag.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.823710-misstanks-ha-kopt-flicka-slapptes

Det indikerar att de kommer att frias.

Flickan har bevisligen utsatts för sexuella övergrepp; hon har fått två missfall.

Då har familjen skrivit in henne under falskt namn, vilket tyder på att de har något att dölja.

Det är ett barn som utsatts, det är alltså lika med våldtäkt av barn.

Hur kan de åtalade släppas och frias?

Flickan har ändrat sin historia från den ursprungliga, när hon ställdes inför rätten.

 Är det konstigt?

Tycker rätten det?

Är det inte något som fattas här?

Det fattas barnperspektiv.

Det fattas förståelse för brottets allvar.

Det fattat kunskap om brottets karaktär.

Och:

Det fattas uppenbarligen skydd för flickan i framtiden.

Hur lätt är det för ett barn att ställas i en rättegångssal, med rader av vuxna allvarliga

människor som stirrar?

Där de som känner hennes släkt är åtalade och har tre försvarare, som med kritiska blickar iakttar henne?

Det är inte lätt att vara en vuxen målsägande.

Det är ännu svårare att vara målsägande för ett svenskt barn.

Det är ännu svårare att var målsägande för ett barn från en annan kultur.

Vilken hänsyn har domstolen tagit  till detta?

Knappast någon som det verkar.

Det är ju svensk vuxen rättvisa som ska skipas här.

Då kan man inte ta" ovidkommande" hänsyn.

Bevisprövning - "rättvisa" framför allt. Det vill säga vuxen" rättvisa".

Åklagaren uttalar i en intervju:

"Flickan har haft att ta hänsyn till sin far och andra släktingar i Serbien, alltså till relationer

och personer som hon är beroende av i framtiden"

Hur kan man kräva att ett barn, som är beroende av de som ursprungligen lämnat henne,

troligen sålt henne, ska vittna mot dessa?

Om hon ska tillbaka till dem?

Varför erbjuds inte flickan stöd och en trygg framtid?

Var finns barnkonventionen nu?  

Varför används inte inspelat material  så att flickan slipper vittna i rätten?

OCH.

Varför erbjuds inte flickan skydd i framtiden så hon vågar berätta obehindrat?

När muskelknuttar ska vittna mot Hells Angels eller annan gängkriminalitet, så förutsätts

de inte behöva återvända till gänget.

De får vittnesskydd.

Då är det "riktig" brottslighet.

Inga "små "övergrepp mot barn.

Men en flicka förutsätts  klara det, att återvända till de hon ska vittna emot.

Vad är det som händer i svenska domstolar?

Där domarkåren anser sig inte behöva utbildning  i modern människohandel eller om hur barn fungerar  i rättsväsendet.

Några andra exempel  på när rättsväsendet inte tar tillvara barns rätt

1

Om ett uppmärksammat fall där en  42-åring utnyttjade barn sexuellt, där brottet först 

nedgraderades och  påföljden blev - skyddstillsyn!

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/11/24/6728854-skyddstillsyn-vem-skyddar-barn-nu/

2

Om en 14-årig förståndshandikappad flicka som drogades och  våldtogs, där alla gick fria från straff

 (utom en som fick 3 månaders fängelse men släpptes direkt från häktet)

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/06/01/5498242-fritt-fram-for-barnsexhandel/

3

Om en 32-årig man som frides från misshandel , där ett barns egen berättelse  negligerades  helt

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/09/21/6284648-vilken-ratt-har-barn-i-ratten/

4

En debattartikel från Ecpat  om att barns rätt  till skydd urholkas

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barns-ratt-till-skydd-urholkas_5970609.svd

5.

En debattartikel av åklagare Ulrika Rogland om  att barns perspektiv saknas i rätten

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barns-perspektiv-saknas-i-rattssalarna_5975877.svd

Svenskt rättsväsende kan inte tillvarata barns rätt till skydd idag;

det är nästan riskfritt att begå övergrepp på barn.

Är det då konstigt att nätsajter uppstår som hänger ut barnskändare?

Endast kommentarer som behandlar sakfrågan kommer tillåtas!

Sexistiska rasistiska komentarer tillåts ej.

Om att trafficking funnits även tidigare i Medelhavet och att svenskar var inblandade i handeln.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/svenska-fartygen-fraktade-sexslavar

Men än idag sker barnhandel med små flickor i regionen, som varor:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/smaflickor-blir-sexslavar

Det intressanta är att det artikeln beskriver  illustreras av  mängder av  nakna  kvinnokroppar.

Självklart eller?

Men på  det sättet förstärkts omedvetet hela tiden föreställningen att kvinnan är en kropp, en vara, som används.

Man kunde ju valt att visa männen, det är ju de som är orsak till denna handel.

Ett fartyg från 1700-talet, med 1700-talsmän, de som möjligjorde handeln med människor eller ottomanska rikets sultaner,som våldtäktsmän. Det är vi ju inte vana att se dem som.

Men alltid ska sexuellt utnyttjande av kvinnor och  flickor, vare sig som  sexuellt unyttjade slavar

 eller kvinnor i prostitution illustreras med kvinnokroppar.

På det sättet vidmakthåller man precis samma beteende som man förmodas att ta avstånd ifrån.

Och aldrig läggs skuld i bild på männen.

Det är här mest fråga om barn; det var mycket unga flickor som skickades, ändå visas de nakna.

Det är medias val som vanligt, man vill öka läsarfrekvensen, med naket.

Naket är nästan alltid lika  med kvinnor.

Det är också intressant att forskaren har så svårt för att tala om sexuellt utnyttjade slavar.

Återkommer längre ner i texten till ordet sex och de assocationer det ska ge.

Forskaren intervjuades i radions vetenskapsprogram för en tid sedan.

Han presenterades verksamheten som att det handlat om konkubiner.

Reportern var vaken då och frågade: "Du menar sexslavar?"

Och det var det ju.

Konkubiner, liksom ordet glädjeflickor, är något som ska dölja vad det handlar om:

sexuellt utnyttjade kvinnor och flickor.

Genom att dölja detta faktum,  genom att använda omskrivande förskönande ord, så

döljs också helt och hållet mannens utnyttjande.

Det är därför det blir pinsamt att säga direkt vad det är.

Vilket tyder både på en  djup dubbelmoral och en beröringsskräck.

Överhuvudtaget att använda ordet "sex" i sammanhanget, som sexslavar, är

ett sätt att dölja vad det handlade om.

Våldtäkt.

Grova sexuella övergrepp.

Sexuella är ju ett helt annat ord än "sex".

Sexuella övergrepp ger association till ordet våldtäkt och det vill man  ju undvika. Det blir för tungt.

Sex blir en kittling och trots att det är  hemskt, så får det ett lite tilldragande harems-skimmer.

Eller?

Det var ju så längesedan.

Men än idag skriver media om någon som åtalas för "sex med barn", inte våldtäkt.

Det som beskrivs i artikeln idag,  handlade om unga flickor som antagligen fördes skrikande hemifrån bands, hanterades av  män som tog där de ville.

Som  buntades ihop skräckslagna över vad som skulle ske med med dem.

Upprepade våldtäkter  utav äldre män.

De överlevde i genomsnitt 6 år i fångenskap. I genomsnitt alltså.

Det var alltså ett otroligt slitsamt liv,  både psykiskt och fysiskt, att våldtas gång på gång,

 inspärrad med andra rädda flickor.

Eller så  kanske de dödades i sexuellt plågsamma "lekar".

Det behövdes alltså ständigt nya slavar att våldta, en ständig införsel av flickor.

Än idag har vi en slavhandel,

Än idag skrivs böcker om slavar  som våldtas.

Slavhandeln för att utnyttja människor sexuellt , framför allt unga kvinnor och flickor, växer för varje år.

I artikeln talas om 2000 slavar årligen.

Idag är det över 1 miljon som drabbas varje år, de flesta för sexuellt utnyttjande.

Hur är det möjligt?

Kanske för att detta utnyttjande fortfarande  döljs  i  ofarliga benämningar som konkubiner,

glädjeflickor eller ord där sex ingår.

Och att kvinnor och flickor fortfarande är kroppar.

Och att männen döljs. Då som nu.

I dagens media skriver ett antal företrädare för allians-kvinnoförbund att kvotering inte är en framkomlig väg.

http://www.dn.se/debatt/kvotering-inte-nodvandig-for-att-oka-jamstalldheten

Känns greppet igen?

Kvinnor bekämpar kvinnor.

Historiskt har det hänt gång på gång.

Det fanns kvinnor som var emot att kvinnor skulle få rösträtt.

Det fanns kvinnor som var emot att kvinnor  skulle få egen beskattning och inte anses vara ett bihang till en mans inkomst.

Det fanns, NEJ det finns kvinnor, som är emot kvinnors rätt till abort då de gjorts ofrivilligt  gravida av en mans sperma.

Med mera.

För att få in kvinnor i mansdominerade rum måste man använda  kvoteringsredskapet - OCKSÅ!

Annars händer inte ett skit rent ut sagt.

Samma räddhågsna  tvekan  finns det över hela EU, där berörd EU-kommissionär

Vivian Reding har ilsknat till över hur långsamt det går.

Men våra svenska kvinnliga allianser "kämpar" ställer sig emot Reding.

På männens sida; på styrelsernas, ledningsrummens och de manliga bastionernas sida.

Eller ska man kanske säga bastuklubbarnas sida.

Det var tur att det fanns vindar från Europa i början på 1900-talet,  annars hade kanske

inte svenska kvinnor heller fått rösträtt 1921.

Dom här kvinnoförbunden gör gemensam sak med makten.

Sorgligt.

De förslag de för fram kan OCKSÅ vara nödvändiga, men inget hjälper så som lagstiftning,

Så  ser det ut i historien, så är det nu också.

För några år sedan låg ett kvoteringshot i luften som ett latent hot för styrelser, då

plötsligt började den kvinnliga andelen öka långsamt.

Sedan drogs hotet om kvotering tillbaka.

Då minskade den kvinnliga representationen.

Det är samma som med föräldraförsäkringen.

Från att ha ökat långsamt till 2005, så har ökningen avstannat sedan alliansen tog över, och långsamt dragit bort jämställdhetsincitamentet i Försäkringskassans arbete.

Det har fått effekt.

Allting som görs politiskt, får effekt. Så är det bara.

Men det behövs mer givetvis, mer normarbete, ständigt.

På alla områden.

Varför ska styrelserna vara en fredad zon  för jämställdhet?

Varför denna rädsla?

Är det som man misstänker, att de vill vara ensamma herrklubbar.

Kunna göra utlandsresor och ta "seden" dit man kommer, gå på strippklubb/bordell, utan kvinnliga vittnen?

Det som det aldrig talas om.

Manliga rum väljer att behålla manliga rum.

Var det fel med varannan-lista till riksdagen också förresten?

Var det något som pratade om kompetens då?

Eller fritt val?

I boken "En sexists funderingar" skriver Lars Einar Engström om att han under sina 30 år i näringslivet aldrig träffat någon chef  som velat slåss för att det ska rekyteras kvinnliga chefer.

Så länge kvinnor är få är det alltid representanter för hela sitt kön.

Mer än annars alltså,  för vår samhällsnorm är fortfarande extra  hård mot kvinnor som gör fel.

Gör en  (1) kvinna bort sig i en för kvinnor ny befattning, vilket män gör hela tiden iofs,

så gör alla kvinnor bort sig.

"Se så dåligt det fungerar med kvinnor" sägs det mellan skål och vägg...och bland grottmännen på nätet.

Men Svanbergs " Small people"  glöms snabbt bort, han får ny fin befattning,

Ingen glans som inte går att putsa upp på nytt -  om man är man med makt.

Och detta  eviga feministalibi.

Som här:

http://www.dn.se/nyheter/politik/moderatkvinnorna-har-inte-hangt-med

Man är inte feminist för att man kallar sig det.

Like lite som man är humanist för att man kallar sig det. 

Eller att man är djurvän och samtidigt skjuter  huvudet av dem.

Det gäller Borg också.

För man en politik för ökade löneklyftor som drabbar kvinnor mest så är man inte feminist.

Alldeles oavsett hur många hästsvansar man har.

Står man i främsta  ledet för en EU-politik som innebär nedskärningar i offentlig sektor, ökad arbetslöshet, sänkta löner, så för man en politik som är direkt kontraproduktiv för kvinnors rätt. För den EU- politiken drabbar alltid kvinnor mest.

Kvinnornas frihet offras först, skilsmässorna minskar, misshandeln i hemmen  ökar.

Kvinnor blir fattiga och beroende av män.

Så långt från feminism man kan komma.

Det är politiken som visar att man är feminist, inte vad man opportunt påstår i en tv-intervju.

Här är en som har förstått hur försåtligt feministordet kan användas 

så att i praktiken kvinnoförtrycket hela tidenstärks.

http://www.newsmill.se/artikel/2012/01/05/d-rf-r-r-millenniumtrilogin-inte-feministisk

Att det är feminims att misshandla  och tortera  kvinnor och flickor,  känns det igen?

Friska upp minnet här

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/09/25/6311053-feminism-att-bli-misshandlad/

Inför kvotering!

Både i föräldraförsäkringen och i styrelserummen.

In med männen i hemmen  - ut med dem från alla dessa stängda inpyrda rum.

Och bekämpa inte Reding!

Stöd henne istället i hennes kamp för kvinnors rätt i EU.