Inlägg publicerade under kategorin Barn

Av shedlight - 19 februari 2013 15:52

I en krönika i SvD tar  Annina Rabe upp en artikel från Hemmets Journal från 1975.


Artikeln beskriver en indisk grupp där barn utsätts för övergrepp men man gör det exotiserande och som om det är ett uttryck för sexuell frihet.

Artikeln utgår som  vi än idag gör, att sex är lika med penetrerande sex där mannen får utlösning.

I så måtto har vi inte kommit ett dugg längre. Vi har fortfarande inget könsperspektiv på vad som är "sex".


Men annars skulle det, precis som  krönikören tar upp, inte vara möjligt att skriva så idag.

Inte på det sättet i alla fall.

Idag vet vi att barn utsätts fruktansvärda övergrepp för att vuxna tar sig rätten till deras kroppar.

Barnsexhandeln, som bara i sig är ett begrepp som innehåller ett vuxenperspektiv - det borde ju heta våldtäktshandeln med barn eller barnkroppshandeln, men den växer.

Den växer även  i Europa.  37% av de som säljs i Europa är numera barn, mest flickor. Varför görs inget?

Varför slängs inte en massa torskar i fängelse i Europa? Varför inga massdemonstrationer?


Så kanske har vi inte kommit så långt - det är bara mer nedsopat under mattan.


Varför skriver annars media i sina rubriker att någon blir åtalad för barnsex?

Barnsex? Varför skriver de inte  barnvåldtäkt?  Är det bara det är det är fem bokstäver längre?

Eller är man ute efter samma effekt som i reportaget från Hemmets Journal - omedvetet?


1975 förresten, det är ett år innan som Geijer planerade att lägga fram sitt nya sexualbrottsförslag om att incestbegreppet skulle avskaffas.  Och att alla sexuellt inriktade handlingar skulle vara tillåtna  gentemot barn från 10 års ålder.

Det fanns alltså pedofila politiska starka strömningar.

Geijer ja...

Lustigt att även Strängs namn förekommer i samma nummer av HJ som nämns ovan...


Lagstiftningen genomfördes aldrig som bekant. Istället kom journalister en prostitutionshärva i spåren som än idag inte är utredd. Med inblandade småflickor.


Idag har vi en annan syn på barns rätt.

Men vi har inte gjort upp med den tidens syn på övergrepp på barn.


För bara en tid sedan kom en bok som hette "Ön".

Boken exotiserar precis på samma sätt som artikeln från 1975.

Den är som ett tecken från nutiden hur vi behandlar pedofili och barnvåldtäkter. Man fördunklar och väljer ord som inte är direkt antastliga. Som ordet barnsex och att barn som våldtas i teckningar är "människoliknande fantasifigurer".

Ja, det var Lambertz ord i statlig TV 2012. Så är orden idag.


Boken "Ön" diskuterades som kulturell spännande företeelse både i kulturradion och på bokmässan när den kom förra året. Det bjöds in till soffprogram och man diskuterade på fullt allvar om inte pedofili var ok.

Boken och dess författare, (som också som av en händelse är prostitutionsvänlig) försökte släta över barnvåldtäkter och förklara upprördhet som ett uttryck för västvärldens övergrepp på en urspungsbefolkning, som moralpanik från insnörpta gubbar. När det egentligen kanske handlade om, enligt boken , om en fri sexualitet och sunda sedvänjor. Barnen for kanske inte alls illa  - övergreppen var kultur.

Författaren var mycket väl medveten om hur hen skulle framställa det. Med indirekt kritik mot den som reagerar mot kulturell pedofili och barnvåldtäkt och att man ska fundera över om inte dessa kulturer har rätt till att begå övergrepp.   Som en present till västpedofiler att besöka "fria kulturer" eller sydöstatistiska länder för att barnen "inte lider lika mycket"  - de är ju vana. De är mer "försigkomna" dvs i bara praktiken fattigare och mer utsatta.

Boken ledde till en debatt om hur vi egentligen  ska se på övergrepp på barn. Fast så sa man inte, man pratade om sexuell frihet och västvärldens problem att se hur andra ska leva sitt liv. Att det återigen handlade om vuxenvåldtäkter mot småflickor  - det tog man inte upp. Inget makt- eller  genusperspektiv som vanligt.

Lika lite som media gjorde när det gällde barnporrmangan.

Så vi har inte gjort upp med synen på pedofili och övergrepp på barn - än.  Det bubblar upp till ytan som något naturligt med jämna mellanrum om bara tillfälle ges.


Vi bara klär det i annat språkbruk och dömer till milda straff för barnporrinnehav och barnvåldtäkt.

Vi bara låter HD skriva att barn kan ljuga om övergrepp för att få skadestånd.

Vi bara legaliserar animerad barnporr.

Vi skriver om barnsex i rubriker i stort sett dagligen.

Vi låter vuxna föräldrar definiera barnens upplevelser ur ett sexuellt perspektiv och barns rättigheter  i program på bästa sändningstid och sedan pedofiler hylla programmet.

Vi tillåter pedofilforum på nätet.

Vi kör över barnens skräck och tvingar dem att bo hos förövare.

Vi har en tidnings ledarredaktion - torskDN  förstås -som ondgör sig över att det började uppmärksammas problematiken med incest på 80-talet som att det var hets.

Vi har tystnaden om PAS och hur det används i domstolar idag.


Det låtar annorlunda mot 1975  men problematiken finns kvar.

Nu är språkbruket med avancerat och inlindat. Man måste ha kunskap för att se det och för att tolka det.

För som sagt; hur många tänker tex över orden "dömd för barnsex"?

Vad det döljer för omedvetna värderingar och och  vad säger det om vems perspektiv som fortfarande råder?

Av shedlight - 17 september 2012 22:48

Madeleine Leijonhuvfud skriver en debattartikel om behovet av en samtyckeslag och undrar vad regeringen väntar på.

Det är utmärkt att återigen problematisera  att kvinnan som utgångspunkt anses vara sexuellt tillgänglig.

För så är det 2012 i Sverige.

Mannens rätt att penetrera kvinnokroppen anses viktigare än att kvinnan ska slippa våldtas.


Men problemet är större än vad som står i lagtexter och vad lagstiftarens intentioner är.

För ingen skulle erkänna att våldtäkt faktiskt inte är ett särskilt allvarligt brott i praktiken, eller att övergrepp på barn i princip är avkriminaliserat och att mäns våld mot kvinnor bortförklaras med att kvinnan provocerat.

Eller att barn på 14 år kan säljas och våldtas av en rad män på en offentlig toalett och att rumänska mycket unga kvinnor som förts till Sverige för att män vill  köpa deras kroppar på hotell och i pissoarer,  blir utan möjlighet till hjälp.

Eller att vi har avkriminaliserat barnporr igen.

Inget av detta stämmer med vår självbild av Sverige som ett jämställt land.


Vi har ett problem och våra domstolar är navet i detta.

För de, domarna och med dem nämndemännen,  tolkarna lagarna inte som lagstiftarens avsåg utan hur de vill.


Det hjälper inte med lagar om domstolarna drar utvecklingen bakåt och så länge inte media gör sitt jobb och granskar rättsväsendet.


Vi har våldtäktsdomarna 2009 från HD  som flyttade utvecklingen bakåt , se inlägg  om det här.

Vi har den famösa decemberdomen från 2010  där  vi fick veta att det i princip ska krävas vittnen för att fälla i incest/barnvåldtäktsfall och där Jr Lambertz ansåg att barn ska misstänkas för att vilja ha pengar om de berättar om övergrepp.

Vi har avkriminaliseringen av barnporr, dvs att framställa barn i sexuella syften,  från juni 2012.


Detta är ogranskade skräckexempel på domar som har fått och får avgörande betydelse för att barns och kvinnors säkerhet, integritet och hälsa är mindre värda än mäns rätt till sin sexuella tillfredställelse och sin maktutövning.


Men även andra domar visar på   denna uppluckring av mänskliga rättigheter.

För några år sedan kom en friande dom där en 16-åring som tvingade sig till analsex med en 13-åring.

Läs om det här.


Nyligen kom en friande dom där en man  utfört analsex på en kvinna när hon sov. HR lyckades med att fria mannen för att han träffade fel, som han hävdade. Att en svensk domstol friar i sånt läge säger  mycket om synen på mannens rätt och kvinnans rättsliga  - och därmed i praktiken -  underordning.


Men även om mannen skulle bli fälld, så blir straffen häpnadsväckande milda idag när det är fråga om brott mot kvinnor. Eller vad ska man säga 8 månader för ett års sadism mot en flickvän som slutade med att han vill att hon skulle hänga sig?

Enligt nytt förslag från Fredrik Wersäll domaren i Tumbafallet (friande förstås för ett mycket grovt övergrepp) så skulle även ovanstående sadist helt slippa fängelse.


Det är också gängse att straffen blir extremt milda om en man förlorar jobbet, som om det har med själva brottet mot kvinnor att göra. Här fick polis ett extremt milt straff av den anledningen. Då talar man om att brottsoffrets lidande inte är så mycket värt.

Eller här där en polis drogade och våldtog en 16-årig flicka i beroendeställning och fick "skärpt" straff, ett år och 10 månader, där han naturligtvis borde dömas extra strängt eftersom  det var särskilt  hänsynslöst gjort just av en polis.



Eller när övergrepp på små  barn så som treåriga flickor, det som i media ofta kallas sexbrott, leder till några få år i fängelse.

Utomlands anses det t o m befogat att man slipper åtalas om man som förälder reagerar häftigt och t om råkar  skada pedofilen så illa att han avlider.  I Sverige får samma pedofiler milda straff.


Det finns oräkneliga exempel på milda straff eller där gärningsmän frias där domstolar resonerat överslätande i syfte att fria gärningsmännen snarare än för att skippa rättvisa.  Det är domstolarnas värderingar som fallerar.

Att domarväsendet väljer bort både utbildning  i relationsvåld, människohandel eller i barnkunskap  säger också något om vilket intresse de har för kunskap om genusrelaterad  brottslighet.


Då hjälper inte en samtyckeslag hur viktig den än är.

Då kommer samma hända som i människohandelsbrottet ( se här hur kvinnor nedvärderas)

Eller kvinnofridsbrottet

Eller i barnvåldtäktsbrottet,   (se här och om juridisk drift)

Eller i barnmisshandelsbrottet  (som visades i dokumentären  "Hon vill ju inte lyda")

Eller i våldtäktsbrottet 

Eller i barnporrbrottet   



Gärningsmännen frias med den ena fantasifulla motiveringen efter den andra, påföljderna uteblir eller mildras.

Och fortfarande skuldbeläggs våldtäktsoffer i våra domstolar. Allt medan de misstänkta inte behöver redogöra för sin kvinnosyn.


Problemet är större än vår lagstiftning, det sitter i domstolarnas alldeles för patriarkala syn på vad brott och straff är.

Och hur kommer man åt det om man inte ens sätter ljuset på vårt domarväsende?

*

LÄS OM RÄTTSVÄSENDET OCH OM HUR DE SER PÅ KVINNOR HÄR!

DÄR EXEMPLIFIERAS MED EN MÄNGD  VIKTIGA RÄTTSFALL.




Av shedlight - 14 september 2012 12:53

Nu har Hovrätten för Västra Sverige kommit med domen rörande de vuxna människor som köpte en minderårig serbisk flicka som en hustru till en förståndshandikappad 26-åring.


Hovrätten friar.


Trots att flickan uppenbart är rädd tar man inte hänsyn till det.

Trots att flickan är minderårig.

Trots att flickan kommer från ett sammanhang där en flicka har ännu mindre värde än i Sverige.

Trots att flickan är ensam mot en rad vuxna som håller ihop.

Trots att flickan genomgått två  aborter.

- så frias alltså samtliga inblandade.


Bloggen har skrivit om den friande domen i Tingsrätten här med utdrag från domen.

Från det inlägget:


Att barn förutsätts vara små vuxna.

Att barn förutsätts ha samma makt, samma mentala styrka och samma möjlighet att välja sitt liv.

I alla lägen.

Även 14-åriga flickor från ett extremt patriarkalt samhälle.

Där flickor kan säljas som varor.

Så illa fungerar vårt rättsväsende idag.

Uppenbarligen är det fritt fram att hämta hit 14-åriga flickor för att vara älskarinnor.

Flickorna klarar inte de svenska rättsprocesserna ändå.



Även detta inlägg kommer uppdateras med Hovrättens dom.


Vad är det som händer i Sverige när barn inte har en chans att få upprättelse?


Det är hög tid att syna domstolarnas sätt att behandla barn.

Barn har rätt till sina liv och att inte kränkas av andra människor eller av svenska domstolar.

Två  av dem fem ledamöterna vill fälla.

De övriga tre borde fundera över sin barnkunskap och om de ska ha med barn att göra framöver!


******


TILLÄGG:

UPPDATERAD MED DOM FRÅN HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE.

Målnr  B 1689-12.

Texten från domen återges med blå skrift.


I domen upprepas omständigheterna som återgavs i TR-domen:


-Fadern i familjen hade skickat pengar till flickans pappa i "välgörenhetssyfte".


-Alla i hans familj har intygat att flickan haft i bra i Sverige.


-Antingen säger de att de inte vetat om den sexuella relationen eller att flickan fattat tycke för den mycket äldre handikappade sonen.


-Trots att det framkommer att flickan inte har några vänner eller kontakt med andra än familjen, förutom några småflickor på en lekplats utanför, så hävdar hon att hon blivit gravid med en annan man i Sverige.


-Flickan berättar också att hon blivit slagen och hotad. Hon berättar också att hon mått dåligt.


-Det framkommer tydligt att det finns i bakgrunden att tanken är att flickan och sonen ska bli ett par, något som de vuxna männen diskuterar.


-Hon har varit gravid vid två tillfällen. Den första graviditeten avslutades med ett missfall och hon besökte då läkare vid två tillfällen. Hon instruerades då om att uppge falskt namn.


-Hon hade telefonkontakt med sin far ca två gånger per vecka. Han frågade henne då om hon ville åka hem. Hon visste inte om det var ”falska frågor” eller inte så hon svarade att hon ville stanna i Sverige.


-Pappan i familjen berättar också att om målsäganden inte hade velat gifta sig med sonen hade det kunnat bli en angelägenhet för romsk domstol. Då kunde flickans far blivit skyldig att återbetala beloppet.

_




HOVRÄTTEN SKRIVER: 


Åtalet bygger till stora delar på målsägandens uppgifter.


Den stora förändringen i målsägandens uppgifter kom på huvudförhandlingens sista dag i

tingsrätten, då några kontrollfrågor ställdes till målsäganden. Målsäganden förnekade

då helt att det hade förekommit något sexuellt mellan henne och sonen.


Under förhöret i tingsrätten tog målsäganden i några situationer lång tid på sig för att

svara på frågorna. Vad detta berodde på går inte säkert att säga.


Så resonerar HR, men kommer trots allt efteråt med egna förklarande omständigheter.


Målsäganden sade dock att hon tyckte det var svårt att prata om sex. Målsäganden var vid förhöret i tingsrätten knappt 16 år och befann sig i en mycket speciell situation, bl.a var hon omhändertagen… samt befann sig i ett främmande land utan att kunna språket. Att hon under sådana omständigheter inte berättade några närmare detaljer eller mer ingående beskrev några händelseförlopp kan ha sin förklaring i de nämnda omständigheterna.


Det är väl i allra högsta grad förståeligt?

Varför uttrycka det så försiktigt när både HR och TR med välvillighet  tror på de vuxna?


Inte ens vuxna har lätt för att prata om sexuella händelser, hur ska det då inte vara för ett barn från en annan kultur, dessutom i ett offentligt sammanhang som en rättegång, mot en hel familjegrupp och sin egen far, där hon dessutom inte vet något om framtiden?


Vad väntar sig vuxna människor som sitter i en domstol? Inser de inte att de kräver orimliga bördor av ett barn?  Att man måste lära sig att tolka barn med andra måttstockar?

Man häpnar när man läser detta kliniska språk, inte bara för att det en dom utan för att språkdräkten är ovanligt oinitierad och rent av genuint ointresserad av förstå ett barn som befinner sig i en extremt utlämnad situation.


Så Hovrätten konstaterar vidare:


Hennes uppgifter kan därför läggas till grund för bedömningen endast om de stöds av annan

bevisning.


Mot bakgrund av det anförda anser hovrätten att det är visat att det förekommit samlag mellan målsäganden och /sonen/ efter att målsäganden fyllt 15 år. Den sexuella relationen ledde till två graviditeter, som båda avbröts.

Målsäganden hade under tiden i Sverige inte tillgång till sitt pass, kunde ingen svenska

och gick inte i skolan.



När Hovrätten skriver om människohandel anger de att tre element ska uppfyllda.


Det första elementet är åtgärder för genomförandet av själva handeln, tex att inhysa offret.

 

Det andra elementet är de otillbörliga medel som används för att få offren att underkasta

eller foga sig. Då offret är under 18 år krävs inte att gärningsmannen har genomfört

handeln med användande av något otillbörligt medel. För straffansvar krävs trots

detta alltid någon form av påverkan från gärningsmannens sida.

 

Det tredje elementet är syftet med handeln. De alternativa syftena är bl.a att offret ska

exploateras för sexuella ändamål, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation

som innebär nödläge för den utsatte.

 

Med nödläge avsågs situationer där offret är förhindrat att fritt bestämma över sina göranden

och låtanden. Gemensamt för de situationer som innebär nödläge är enligt förarbetena

att offret ska befinna sig i en verklig svår situation som inte är helt tillfällig eller övergående

Med nödläge  avsågs situationer där offret är förhindrat att fritt bestämma över sina göranden

och låtanden.


Här fäster HR stor vikt vid om hur och i hur stor utsträckning sonen kan anses vara handikappad. Ju mer han är handikappad desto större nödläge föreligger tycks HR resonera.

De kommer fram till att sonen inte är så handikappad som det krävs för att det ska varit fråga om ett nödläge.


Här är det omöjligt att förstå HR.


För det är just detta som är den springande punkten. Om sonen varit helt frisk så hade alltså inget nödläge funnits? Hade sonen varit bara lite sjukare så skulle nödläget varit större? Eller?


Det påminner alltför mycket om olika resonemang i våldtäktsrättegångar, där man letar efter skäl till att offret varit med på våldtäkten, att gärningsmannen helt enkelt varit en trevlig kille, att han omöjligt kan vara en  våldtäktsman eftersom han gör ett bra och rekorderligt intryck i rätten. Inte bara offret ska bete sig och vara rätt; gärningsmannen ska också vara "rätt".


Så: om bara mannen, i detta fall sonen, varit tillräckligt sjuk så hade det inneburit ett nödläge för flickan.


Hur är det möjligt att svenska domstolar i brottet människohandel resonerar på det här sättet när det gäller barn?

I Sverige alltså, som ska vara en föregångsland när det gäller  sexualbrott.

Men det gäller på pappret. I realiteten så är vi inte ett dugg bättre än länder som är ökända för att åsidosätta kvinnors mänskliga rättigheter och kvinnors rätt att slippa utsättas för sexualrelaterade brott.


När inte ens en 14-årig flicka, ett barn, förd till ett annat land, där fem vuxna vittnar mot henne + hennes egen far, från en miljö där flickor förutsätts gifta sig i ung ålder och där hon ställs inför domstolsskranket kan få rätt.

Hur ska vi kunna döma till människohandel i mindre uppenbara fall?


Det fattas kunskap om brottet människohandel, det fattas vilja att förstå omfattningen av påverkan, hur denna påverkan tar sig olika uttryck, det fattas förmåga att se sammanhang.

Vi behöver specialutbildade domstolar med ledamöter som har ett genuint intresse i problematiken.

Annars kan vi lägga ner lagen som kriminaliserar människohandel;  det är ändå bara en papperstiger.

Västnytt beskriver problematiken, sås som den ser ut över hela EU. Tro alltså inte Sverige är bättre, trots att vi haft lagen i tio år.

Från inslaget:


"Det är offren för människohandel det handlar om.

En brottslighet som utmärker sig genom att de som drabbas till fyra femtedelar är kvinnor.

Och det är de allra fattigaste som drabbas.

- Det är aldrig resursstarka personer, inga medelklasspersoner från Sverige som kan återvända till ett normalt liv med normala föräldrarelationer och yrken. Det är alltid utsatta trasiga personer som lever på väldig mycket marginal hela tiden, beskriver Thomas Ahlstrand, åklagare med många människohandelsmål bakom sig.

 

Men människohandel är även en brottslighet som utmärker sig genom att det är ytterst få som åker dit. Mer än hälften av alla åtalade går fria, mot 10-20 procent i övriga brottmål. Åklagarmyndigheten i Sverige inleder nu ett projekt för att gå igenom alla åtal för människohandel de senaste tre åren."


Av shedlight - 30 maj 2012 22:26

 I en debattartikel i SvD skriver BRIS generalsekreterare Kattis Ahlström om HD-domen som gav lärare rätten att bruka våld mot elever.


Det är bara ett i raden av barnfientligt agerande från Sveriges högsta juridiska instans.


Efter att ha avkriminaliserat övergrepp på barn så väljer dessa höga jurister att smygvägen införa aga i skolan igen.

Mår stökiga barn bättre av att man kränker dem?

Vilka förebilder är dessa lärare?

Är nästa steg att införa husaga?


För varför ska barn behandlas sämre?

Varför åtnjuter just de minst skydd i samhället på sin dagliga arbetsplats?


Den som är stökig ska bemötas med lugn - inte med hets och våld.

Vuxenvärlden ska bygga ner konflikter - inte  bygga upp dem!

Vuxna ska vissa att våld är fel - inte normalisera våld.


Barnaga, barnövergrepp har nu avklarats av HD

Nu har de valt att "titta på frågan " om animerad barnporr.

Trots att lagen är tydlig - barn ska skyddas som grupp mot sexualisering i alla former.


De valde däremot att  INTE ta upp fallet med den våldtagna och sålda 14-åriga flickan i Malmö och den friande domen mot  samtliga anklagade där (ett ynka tremånadersstraff var det enda undantaget).

Hon fick inte de höga juristerna i HD att engagera sig.

Hon blev utan upprättelse.


HD är barns värsta mardröm.

De visar vägen till ett samhället där barn i praktiken inte har någon rätt till ett liv utan övergrepp och kränkningar.


De har även visat vägen med två friande domar i våldtäktsmål som fått till följd ännu färre fällande domar än innan. Så som vanligt  hänger kvinnor och barns rättigheter ihop.

Inskränks de enas rätt   - så inskränks de andras.

Kvar står ett maskuliniserat samhälle.


Vem vågar granska HD?

.

Tillägg 23.30

I en dom idag i Borås tingsrätt har en man fällts för att ha  misshandlat en pojke på en skola genom att ta strypgrepp på honom och trycka upp honom mot en vägg.  Ur artikeln:

"Borås tingsrätt anser det vara särskilt allvarligt att tolvåringen blivit attackerad när han var i skolan"

HD ser uppenbarligen inte det som särskilt allvarligt att barn attackeras  i skolan.

Hur länge dröjer det till HD-domen om lärares rätt att  ger avtryck i tingsrätter?
Att ställningstagandet att barn ska vara skyddade i skolan  försvinner från domslut?


 

Av shedlight - 7 maj 2012 12:45

I DN skrivs en artikelserie om övergrepp på barn.

Idag  i en artikel om att köp av sexuell handling av barn sällan leder till fällande dom.


Det är ett otroligt viktigt tema eftersom det drabbar de allra mest sårbara i vårt samhälle

och är det allra värsta utnyttjandet  som sker mot barn:  att man betalar för deras kroppar.


Prostitution är till sitt väsen ett behov av makt och kontroll av andra.

När det sker mot barn och minderåriga så förstärkts detta  ytterligare.


De män som köper är helt upptagna av att förklara för sig att det hela handlar om fri vilja, allt

är så frivilligt och ingen blir "skadad" ,  att de som säljer sina kroppar gör det för pengar.


"Betalar inte jag gör någon annan det?

Och betalar de har de rätt att göra vad som helst.

Betalningen täcker uppkomna skador.

Det ligger alltid i prostitutionen natur: den som betalar  bestämmer allt.
Det gällde på 1800talet  - det gäller idag.


Men idag  hjälper nätet till att träffa likasinnade och få en normalisering av de egna handlingarna.

Man träffas i dessa imaginära  herrklubbar.

 "Välkommen till din sexköpsoskuld som det utrycks." när nya torskar söker sig dit och berättar

om vad de gjort. Andra finner stöd för att begå övergrepp. Bilder och recensioner utbytts.

Allt handlar om rätten för män att köpa kroppar, aldrig vilka.

Eller hur de man köper mår av behandlingen.

Dom existerar inte som människor, bara som  kroppar. Man köper en "tjänst".

Att det innebär en kropp och ett medvetande hos en annan individ är tabu att nämna.

Liksom ordet prostitution.


Det går en tunn linje mellan våldtäkt och att betala för en kropp.

Betalningen  kan också komma efter en genomförd våldtäkt.

Det förekommer vid övergrepp på barn att de "mutas" med  gåvor.

Det är ett sätt att vänja barnet vid att sexualitet är en fråga om att ge sin kropp mot en gåva eller

ersättning, en skola i prostitution.


Undanflykterna vid åtal och i domstolen  är många.

"Jag visste att det var prostitution, jag trodde det var vanligt samlag"

Att det är en stor en ålderskillnad, ibland  på 50 år, verkar inte spela någon roll.


"Jag visste inte  att hon var så ung."

Men han har inte brytt sig heller om att försäkra sig om hur det ligger till.


"Det har bara hänt en gång"

Vilket är givetvis ovidkommande oavsett om det är sant eller inte, men det kan påverka, mer

eller mindre omedvetet, domstolar idag.


"Det var hon som ville, jag ville egentligen inte."

Det var hon , ibland ett barn på 14 eller yngre som förledde den vuxne mannen.


Eller så spelar förövaren på sympatin hos rätten.


"Jag ångrar mig så".

"Vad ska hända med mitt jobb nu"

"Mitt liv är förstört"


Gärningsmän har fått mildare dom för att de förlorat jobbet, se tex här.

Det säger en del om domstolars värderingar när de tar hänsyn till förövarens offermentalitet.


Den åtalade kan t om få sympati i rätten om han börjar gråta - lagom.

Är han tillräckligt ångerfull så händer ibland det omvända -  förövaren blir ett offer.

Om han ber om ursäkt kan tex domstolar ömka honom.


Sådant händer i sexualbrottsrelaterad brottslighet.

Skulle det kunna hända i narkotikarelaterad brottslighet.

Rån? Misshandel?


Vem tar hänsyn till offrets framtid?

Vem tar hänsyn till en förstörd barndom?

Framtida problem att få och sköta ett jobb?

Vem tar hänsyn till framtida problem att lita på människor?

Vem tar hänsyn till risken att falla tillbaka i prostitution för att döva skammen och

för att man anser att man inte är värd något bättre?


Eller - är det själva tanken, att få på det sättet få tillgång till framtida kvinnor i prostitution?

Som om samhällets, utan att veta om det,  alltid ska försäkra sig om att ha en kader av redan

 fallna kvinnor att kunna gå till - när män anses behöva det?


Vårt samhälle har en tendens  att ömka gärningsmän som

gråter ut. Det ligger som ett  osynligt  raster över den mediala  berättelsen.

Gärningsmän  skriver t o m  böcker om hur dåligt DE mår.

Och att det är en orsaken  till att de  utnyttjat svagare grupper sexuellt.

Det är det inte:


Det är och förblir en värdering hur man utnyttjar andra sexuellt.


Men detta uppträder gång på gång i media, misstänkta och dömda får ge sin syn på händelser.

Oemotsagt.

Vem ska säga emot dem?


Så våra domstolar är en spegelbild av vårt samhälle - för detta synsätt att gärningsmän är offer 

när de begår övergrepp finns även i vårt rättsväsende.

Men våra domstolar ska vara en garant för ALLAS lika värde och ha större krav på sig än att tillåta ömkande av gärningsmän. Det är skillnaden.


Det här förskjutandet av offer och förövare gäller inte endast vid köp av sexuell

handling av barn.

Det finns även  vid våldtäktsåtal både mot barn och vuxna, kvinnomisshandelsåtal och vid prostitutionsrelaterad brottslighet.

Förekommer betalning träder dessutom ett urgammalt synsätt in - något händer i  de

mentala rättsliga kulisserna.

Det  osynliga rastret läggs över  igen- århundraden av maktens rätt att tolka vad som skett.

Rätten ursäktar gärningsmän  om det finns pengar inblandat.


Detta är ett mönster som har så gamla anor att vi spårar det långt tillbaka till medeltidens

 rättsväsende, att kvinnan  eller flickan var medskyldiga vid våldtäkt.

En kvinna eller flicka som blivit våldtagen var ofta en hårsmån från att dömas själv för hor.

Särskilt om hon var fel offer och betett sig fel.

Fel enligt de män som tolkade verkligeheten.


Har mycket har ändrats egentligen?


När man friar samtliga våldtäktsmän när en 14årig flicka blir våldtagen? Se här och här.


Eller när rätten väljer att lyssna mer på en vuxen man än ett barn?  Som här.


Har vi kommit så mycket längre från medeltidens synsätt på skuld i sexualmål?

Vårt  samhälle ser  annorlunda ut, vi använder  andra ord, vi  tror vi  har ett modernt synsätt på könen.

Men ordet hora i samhällets vokabulär  lever kvar  som en kollektiv skuld på offret.


Och vid sexualbrott sker alltför ofta en snabb mental transport tillbaka i århundradena  -skuld och

mäns sexuella rätt blir plötsligt ibland  skrämmande lika idag 2012 som  på medeltiden.


Av shedlight - 17 april 2012 14:31

Borås tingsrätt har friat de vuxna i målet som handlar om  andeutdrivningen på en flicka, som återges i  DN , SvD , GP.


/Tillägg 23.4 Domen överklagas GP DN/



Rätten anser att den enda bevisningen som finns är flickan.

De lägger också, som vanligt är i svenska domstolar all bevisning på ett barn.

Barnet får ensamt uppbära allt ansvar för att svenskt rättsväsende ska skipa rättvisa.


I ett tidigare inlägg om en 14 årig serbisk flicka valde rätten samma utgångspunkt.  Inlägg med dom se här


I ett annat åtal där två barn, syskon,  utsatts för övergrepp så räckte det inte ens med två barns berättelser

eftersom  det ansågs bla som en nackdel att syskonen talat med varandra om övergreppen. Inlägg med dom se här.


Det känns som att man  kan konstatera att när rätten har den utgångspunkten att ett barn ensam ska ta hela

 bevisbördan så letar de också särskilt noga efter för gärningsmännen förmildrande omständigheter.


En formulering som återges i media är följande:


Tingsrätten vill även avslutningsvis i detta fastslå att det inte torde vara straffbart att

uppträda på ett kränkande eller otrevligt sätt gentemot ett barn i familjen


Varför skriver rätten så här? Vad vill man ha sagt egentligen med det?



I domen från TR står också följande :


Av förhören med henne framgår också att hon, i vart fall sedan flytten till

familjehemmet, på internet letat upp och tittat på videoinspelningar (You Tube) från

olika religiösa sammankomster och, troligen, andeutdrivningar. Det framstår som

oklart i vilken utsträckning detta eventuellt påverkat hennes berättelser men bara

förekomsten av detta faktum gör att en viss försiktighet måste iakttas när det gäller

att bedöma hennes trovärdighet.


Man anser alltså att dels ska en tonåring idag inte göra som andra tonåringar, spendera tid på nätet.

dels att flickans sätt att söka information läggs henne till last.


Att ett barn som utsatts för någon typ av övergrepp försöker få grepp, förståelse och bekräftelse

om vad som hänt är inget  konstigt eller avvikande.

Ett övergrepp behöver bearbetas av ett barn på olika sätt. Det är snarare  normalt.

Ett sätt är att söka information om just det barnet utsatts för. Det är inget märkligt i sig.

Men rätten VÄLJER att lägga det till last för barnet.

Det är en värdering som grundar sig på okunskap om barn som utsätts för övergrepp.

Barn ringer till BRIS för att de vill ha  hjälp att förstå.

Inte för att de ska få idéer som de sedan illvilligt vill sprida.


I domslutet står också:


En annan sak som påverkar detta är att hon inte

berättat om händelserna förrän ganska lång tid efter det att dessa skall ha inträffat.


Att det dröjer innan ett barn känner sig tryggt nog att berätta är inget konstigt alls.

Det kan dröja 30 år i vissa fall, vissa berättar aldrig.

Det har inget med sanningshalten att göra.  

Rätten glömmer återigen att det är ett barn det handlar om.


Vidare:

När det gäller minderåriga torde dessa i allmänhet följa

sina föräldrars val av religion eller religionsutövning utan att detta kan anses som

ett straffbart utövande av makt eller tvång gentemot den minderårige.


Här handlar det om andeutdrivning av ett barn.

Vad menar rätten?

Är det ok att anse att vuxna är besatta? Att utöva våld och förtryck?

Är det då ok att göra det mot barn?

Det här resonemanget behöver utrönas mer än i en domstol.

Det kan upplevas som skrämmande att en svensk domstol anser att exorcism är att utöva  

religionsfrihet gentemot ett barn.

Det är just sådan här grumliga resonemang som skapar olika typer av motsättningar  i ett samhälle.

Det här kan komma att bli problem framöver.

Rätten reder inte ut detta ställningstagande på ett förtroendefullt sätt.


Rätten späder däremot  på  med en brasklapp, som snarare förvirrar mer:


Det kan också erinras om att utövandet av olika former av andeutdrivning eller

exorcism inte torde vara sällsynt varken inom frikyrkorörelsen i Sverige eller inom

den katolska kyrkan internationellt.


Om barnet skriver rätten:


Hennes berättelser har varit spontana, mycket inlevelserika

och i huvudsak likartade.


Och:


I huvudsak finner tingsrätten dock att /barnet/ lämnat en trovärdig

berättelse. Hon har emellertid inte för någon berättat om det hon skulle ha varit

utsatt för och inte heller har sådant iakttagits av någon utomstående


Återigen måste TR betona att ett barns svårigheter att tala om en omskakande upplevelse i en

familj  ska läggas barnet till last.

Inte de händelser hon har varit med om och att dessa kan vara traumatiserande i sig.


Flickan har också gått ner i vikt som en följd av att hon inte fått mat pga av sin "besatthet".

Det skriver rätten följande om:


...framgår också att /barnet/ under denna tid i vart fall inte haft ett för lågt

BMI utan inledningsvis varit överviktig.


Detta skulle  kunnat ses som ett indicie på att det flickan berättar är sant.

Istället väljer rätten att bortförklara det med att det är normalt och hon var ju överviktig.

Klart att hon vill banta, verkar rätten tro.


Borås tingsrätt söker snarare  i denna dom efter  för gärningspersonerna förmildrande omständigheter än att

verkligen gå till botten med vad som hänt.

De väljer istället för att se samband och  orsak - verkan,  att se olika händelser  isolerat från varandra.


Det här domslutet följer tyvärr samma mönster som tidigare: man lägger stort ansvar på ett barn,

man har dålig barnkunskap, man tolkar händelser som enskilda istället för sammanlagda.

Framför allt förstår man inte hur ett barn kan vara i  beroendeställning även efter att övergreppen avslutats.


Då hjälper det alltså  inte ens att hon anses trovärdig när hon väl berättar.


Det är tråkigt att barn har så lite rätt att bli hörda som barn och inte som små vuxna i svenskt rättsväsende.


.

Domens målnr:

B 212-12



Av shedlight - 10 februari 2012 12:18

 Nu har Hillegren gett sig ut i debatten om barn som utsätts för våldsbrott.


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ogenomtankt-lag-for-utsatta-barn_6838873.svd

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4958314



Denne åklagare har gjort sig känd som den som ansåg att våldtäkt i nära relationer

ska ses som ett mildare brott, ungefär som ett etikettsbrott.

Som att gå mot röd gubbe.


Det är inte obekant att våldtäkt i nära relation kan vara en del av ett systematiskt våld som kvinnor utsätts för.

Ett våld där det även kan finnas barn som bevittnar kontrollen och förtrycket av sin mamma.

För det rör sig oftast om mamman, det skriver Hillegren själv.


Att samma åklagare, som alltså vill  förringa detta brott som är en del av våld mot kvinnor,

nu anser att barn inte bör få ersättning när de bevittnar våld är både  häpnadsväckande och skrämmande.


Hur lågt kan man sjunka i människorättsligt anseende och fortfarande anses var en debattör?


Ja, som vi vet, när det gäller att förringa våld mot kvinnor, så det inga problem att fortfarande tas på allvar.

Tydligen.

Men även barn drabbas av förringandet, av värderingar om kvinnovåld. 


Barns rätt hänger alltid ihop med kvinnors rätt.

Över hela världen finns samma mönster.


Det är otvetydigt  så, att när kvinnor har fått större juridiska och sociala rättigheter, så har

också barnen följt med i lagstiftningen.

Och också tvärtom.


Det är ingen slump att Sverige var först med att införa förbud mot barnaga (barnmisshandel)  och att vi också  varit först med ett förbud mot att köpa kroppar, oftast kvinnokroppar som köps av män.

När förbudet mot att misshandla barn kom, fanns det reaktionnära krafter som starkt  motsatte sig förbudet.


Att barn ska få rätt till ersättning när de bevittnar våld, är en framsynt lag som har ett barns perspektiv.

Att se mamman, vilket det oftast alltså  är, att bli misshandlad är att utsättas för ett livslångt trauma.

Att vi har kommit så långt i Sverige att vi uppmärksammar det, är ett mått på hur vi åtminstone försöker implementera  ett barnperspektiv.


Givetvis finns det krafter som motarbetar det.

Just när det gäller Hillegren så syns sambandet  tydligt, hans kvinnosyn och barnsyn hänger ihop.

Så här har han tidigare uttalat sig  om våldtäkt:


"När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschyst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse".

”Man brukar säga att ett nej är ett nej och det kan jag ju i och för sig hålla med om. Det är naturligtvis ett allvarligt brott mot en gentlemannaregel att inte acceptera det. Men det är inte värt två års fängelse.”

”Jag delar uppfattningen att ”ett nej är ett nej” som brukar hävdas.”

Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker.”

”Jag vågar påstå att min syn på våldtäktsbrottet inte nämnvärt skiljer sig från mina kollegors. I så fall skulle jag inte yttra mig.”


 

Och Hillegren får stöd från de som har en liknande  kvinnosyn,

de som anser att män är familjens överhuvud och att kvinnor provocerar fram våldet.

För det är precis det som kvinnor som misshandlas kan få läsa i domslut;  att de provocerat fram brottet.


Dessa, som nu ger stöd för en oerhört konservativ kvinno- och barnsyn, finns

alltså både utanför och innanför rättsväsendet. Se inlägget längst ner.

Det finns alltså all anledning till oro.


Vad är det som gör att åklagare anser sig ha tillräcklig kunskap  att uttala sig om barnfrågor.

Vilken utbildning i barns beteende?

Hur behandlas våra barn överhuvudtaget i domstolar idag i Sverige?

 Tar man hänsyn till att de är barn? Knappast.


I det läget skriver Hillegren idag:


Brott av fadern mot modern, vilket är den vanliga rollfördelningen, går ofta inte att styrka därför att modern helt enkelt inte vill medverka i utredningen. Ofta förnekar hon att de skador hon uppvisar uppstått till följd av våld och presterar i stället fantasifulla förklaringar till deras uppkomst. I sådana lägen kan man förutse en intressemotsättning mellan mor och barn, viket är mindre lyckat för familjerelationen.



Inte i något ord oroas Hillegren  över att kvinnor faktiskt har en så utsatt situation i dessa fall

och hur man ska stärka kvinnors rätt.

Istället använder han kvinnor utsatthet till att försvaga barns rätt.

Så försöker man att vända två svaga grupper mot varandra och att stärka den redan starka gruppen:

förövarna - mämnen.


Från inlägget

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/11/25/6734541-mans-vald-mot-kvinnor-ett-globalt-folkhalsoproblem/

hämtas följande text.


Domstolarna intar idag en mycket kritisk eller försiktig hållning till den bevisning som åklagaren framlägger till stöd för sin talan i mål som rör kvinnomisshandel.



Inte undra på att Hillegren stöds utav andra machistiska män.

Han är en  ledargestalt för dem.


Men till priset av barns och även kvinnors rätt  juridiskt och värderingsmässigt.

Det är en tecken  på den backlash mot kvinnors rättigheter  och därmed barns, som har pågått en längre tid nu. Även i Sverige.

Dessa män, Hillegren och hans sympatisörer  flyttar nu med framför allt med  nätets hjälp

 fram sina positioner och visar att machism  är i allra högsta grad levande i Sverige.

'


Mer om hur svenska domstolar konsekvent förringar och kränker  barn och kvinnors rätt.

om vänskaps- och intressekorruption hos svenska domare


http://shedlight.bloggplatsen.se/2012/02/08/7282187-rattsvasendet-bade-vanskaps-och-intressekorruption/





 
Av shedlight - 30 januari 2012 16:25

Idag kom en friande dom i fallet med en 14-årig flicka från Serbien.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.843495-familj-frias-for-manniskohandel

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-frikanda-for-manniskohandel_6809295.svd

http://www.dn.se/nyheter/sverige/tre-frikanda-for-manniskohandel


/Notera att  i DN står underrubriken: Påstods ha haft 14-årig  sexslav.

DN har tidigare påstått att det var fråga om en sexslav, inte åklagaren.

Så vänder media sina egna överdrifter mot en 14-åring./



Flickan togs till Sverige av vuxna för att  bli hustru till en 25-årig handikappad son.


Det är alltså fråga om ett barn som i och med denna friande dom ansågs ha följt

med frivilligt och låttit sig utnyttjas utav denna 11 år äldre man.


Flickan kommer från enkla förhållanden och från en situation där hon

 knappast kunnat välja över vad hon ville.

I ett samhälle som är styrt utav patriakala  föreställningar  om kvinnors och flickors roll.


I artikeln från GP står:


"Till stor del beror frikännandet på att den unga flickan ändrat sina uppgifter, inte bara i förhållande till vad hon sagt under polisutredningen utan också från en dag till en annan under den tre dagar långa rättegången.

Detta gör att åtalet faller eftersom det "i allt väsentligt" bygger på flickans uppgifter."



Tingsrätten lägger alltså hela bevisbördan på ett barn.


Kan inte flickan bevisa att hon utsatts för brott så finns inget brott enligt tingsrätten.


Man gör ingen bedömning utav maktförhållanden.

Man gör ingen  bedömning över könstrukturella mönster.


Man förutsätter tydligen att en 15-årig flicka,  14 då hon fördes till Sverige, har

samma makt som tre vuxna personer.

Man förutsätter att  polisförhör och sedan domstolsförhandling är en

situation som ett barn helt enkelt ska klara av.

Något annat alternativ gives icke av tingsrätten.


Flickan blev gravid två gånger och fick missfall under tiden i familjen.

Hon besökte sjukvård flera gånger och skrevs då in under falskt namn.


Ur artikeln i GP:


"Flickan besökte läkare under falskt namn. Det talar för att det funnits något att dölja, noterar tingsrätten, som dock kommer fram till slutsatsen att den 45-åriga kvinnan inte haft den fullständiga kontroll över flickan som åklagaren hävdat"



Kan det bli tydligare?


Att barn förutsätts vara små vuxna. 

Att barn förutsätts ha samma makt, samma mentala styrka och samma möjlighet att välja sitt liv.

I alla lägen.

Även 14-åriga flickor från ett extremt patriarkalt samhälle.

Där flickor kan säljas som varor.


Så illa fungerar vårt rättsväsende idag.

Uppenbarligen är det fritt fram att hämta hit 14-åriga flickor för att vara älskarinnor.

Flickorna klarar inte de svenska rättsprocesserna ändå.


För en tid sedan friades ett  antal män för att ha utnyttjat en 14-årig förståndshandikappad  flicka i prostitution.

Inte heller då gick det att bevisa brott ( utom ett fall med  mild påföljd: 3 mån fängelse)


Flickor är inte mycket värda i domstolssverige.

Dom är mer värda på den öppna marknaden tydligen.


Någonting är mycket,  mycket fel med vårt rättsväsende.


Och till sist :

Flickan i dagens dom, vad händer med henne nu?


Domen har  mål nr 15416-11

och  kan beställas på

gbg.tingsratt@dom.se


Inlägget kommer uppdateras när domen skickats och lästs igenom.


Tillägg 1 februari om domen.

Utdrag ur domen är blåmarkerade.


I domen vittnar den handikappade sonen, modern till sonen, fadern till sonen, och släktingar till dessa.

Alltså en hel familjeklan.

Flickan står ensam mot dessa.

Hon har dessutom sin egen  far som vittnar mot henne.

Inga låga krav som ställs på ett barn.


I domen står tydligt att det är flickans berättelse ensam som utgör bevisning.

Inga andra indicier, bevis eller t ex kunskap om hur flickor  brukar  behandlas i de här sammanhangen.


Åtalet bygger i allt väsentligt på målsägandens uppgifter


Så här resonerar rätten om varför flickan har ändrade sin berättelse efter de inledande polisförhören.


Det kan således konstateras att hon befunnit sig i en utsatt situation utan möjlighet att vända sig någonstans för att få råd eller stöd.

Hennes förklaring till varför hon lämnat osanna och överdrivna uppgifter under förundersökningen kan mot denna bakgrund inte lämnas utan avseende.


Alltså: å ena sidan är flickan helt utan stöd, och å andra sidan hävdar rätten självklart att det var osanna och överdrivna uppgifter som hon lämnade innan, så rättens slutsats blir:


Hennes vid förundersökningen lämnade uppgifter som åberopats av åklagaren kan mot denna bakgrund

inte läggas till grund för bedömningen i målet


Det här språkbruket och synsättet är genomgående igenom hela texten.

Hur Diesen skriver i boken Övergrepp, om hur dolmstolar handlar  i sexualbrott,  är definitivt  tillämpbart här.


"Förhören med parterna  är inte förutsättningslösa istället präglas förhöret med målsäganden av ifrågasättande och förhöret med den misstänkte av godtagande."


Det läggs en enorm börda på flickan medan däremot de vuxnas motsägelsefulla och ofta vaga och oklara berättelser, där de inte avkrävs  specificerade uppgifter TROTS att de är vuxna, godtas utan problem.


Det här är ingen förutsättninglös förhandling eller dom.

Den här flickan har inte en chans i den situationen hon befinner sig i;  

rädd och osäker  som det barn hon är.

Inte en chans.


T ex:

Om de pengar som familjen  i Sverige skickade till flickans far finner rätten troligt att de var ett utryck för  ren givmildhet.

 ...han /flickans far/var i behov av medicin, mat eller betala räkningar.

Denna förklaring framstår inte som orimlig och den går inte att bortse från.


Alltså en flicka förs till Sverige med avsikt att giftas med sonen, det står i domen, men familjen är endast vänlig och snäll mot  fadern i Serbien. Det tycker rätten är sannolikt.


Det anses också klarlagt  av rätten att en av de åtalade (M) har handlat som om hon har något att dölja.

Men det bortförklarar rätten:


Den omständigheten att målsäganden besökt läkare under falskt namn talar vidare för att det funnits något att dölja. Att en lapp med det falska namnet återfunnits i en handväska

som tillhör M talar också för att M i vart fall känt till omständigheterna

kring läkarbesöken men det går dock inte att dra några säkra slutsatser av detta.


Vidare.

Det kan dock hållas för visst att /modern i familjen/ haft mer omfattande kontakt med och inflytande över målsäganden än vad hon uppgett. Det kan emellertid inte anses utrett att hon haft kontroll över målsäganden på sätt som åklagaren påstått.


Flickan väljer i ett läge att skylla på en annan pojke som gjort henne gravid, helt enkelt för att hon förmodligen  är rädd.

Hon vet kanske inte då att de åtalade redan har talat om att de vet att sexuellt  umgänge redan

ägt rum mellan den handikappade  sonen och flickan.


Så DÅ tycker rätten att flickan ljuger. För att få allt att stämma.


Målsägandens uppgift om att hon haft samlag med en svensk kille och inte med /sonen/ - uppgifter som lämnades sent under huvudförhandlingen – framstår som en uppenbar efterhandskonstruktion

och kan lämnas utan avseende.


DÅ anses det  vara en efterhandskonstruktion.

Men inte det andra som flickan tar tillbaka.

DÅ anses hon trovärdig.


Så håller det på.

Att fadern säger att flickan velat giftas bot med en man som är 11 år äldre, som är i ett tillstånd där han behöver tillsyn hela tiden, är inget som rätten verkas ifrågasätta.

Att fadern ger upplysning om att flickan haft en pojkvän i Serbien men i nästa andetag tycker det är naturligt att hon vill gifta sig i Sverige reds aldrig ut.

Det finns flera sådana motsägelser som lämnas därhän av rätten.

Bland annat att det hävdas att flickan blivit kär och ville ha sexuellt umgänge  med  sonen  och t o m varit drivande.

Alltså:.

En 14 årig flicka hävdas varit drivande sexuellt mot en 11 år äldre man som behöver ständig tillsyn. 

Detta verkar inte rätten invända emot .


Så människohandelsåtalet  avfärdas lätt  av rätten.

Sedan går det i flygande fläng:

Alla misstänkta  frias på allt:



Våldtäkt mot barn

Hot och  misshandel
Våldtäkt
Sexuellt tvång
Medhjäp till våldtäkt
Medhjälp till sexuellt tvång.


Återigen, den här flickan hade inte en chans i vårt svenska rättsväsende.


.

Tillägg 27.2

Domen överklagas i avseende människohandelsdelen

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.863214-manniskohandelsdom-overklagas

'



Fler inlägg i samma ämne

http://shedlight.bloggplatsen.se/2012/01/11/7069968-orimliga-krav-pa-barn-i-domstolar-ger-natsajter/

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/10/10/6421045-ingen-lag-ar-battre-an-dess-tillampning/

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/06/01/5498242-fritt-fram-for-barnsexhandel/

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/02/18/4640803-helikopterran-contra-barnhandel/

Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Senaste inläggen

Tidigare år


Skapa flashcards